Manlighetens drömmar: februari 2010

2010-02-27

2010-02-25

Jag berättade tidigare om mannen på apoteket som skulle köpa lite antiförkylningsshit till sin familj och försade sig lite, tänkte att det är dags att fortsätta med ytterligare en liten anekdot som inträffade bara för något helg sedan.

Jag hade nöjet att genom mitt arbete befinna mig på en lite större arbetsplats, där jag många gånger träffat en annan person, vi fikar ofta tillsammans då vi möts och diskuteras allt möjligt. Bekantskapen har till och med gått så långt att vi nu börjat umgås på fritiden, äckligt va?

I alla fall, han berättade senast om ett nytillskott på hans arbetsplats, en tydligen mycket vacker kvinna, en sådan som verkligen faller min bekant i smaken. Det han först och främst och vid första träffen uppskattade hos henne var hennes breda och fylliga stjärt - jag har själv sett den och måste säga att den är mycket vacker, nästintill att man tappar hakan vid blotta uppenbarelsen.

Vid några tidigare konversationer min bekant och jag i mellan så har han svurit åt att han missat så mycket enbart på grund av den faktorn att han inte talar ut, att han helt enkelt inte säger när han tycker om något eller inte tycker om något, oavsett omgivning. I och med detta så lovade han då mig att han från och med då skulle börja med att främst ge folk som förtjänar det komplimanger, oavsett om han känner dem eller inte.

Denna gången blev det inte bra. En morgon så såg han den vackra kvinnan, och på grund av just hennes tilltalande uppenbarelse så blev han alltid lite nervös när han träffade henne i förbifarten. De hade börjat hälsa på varandra. Han bestämde sig för att vid nästa möte i fikarummet eller dylikt ge henne en komplimang på något han fann attraktivt.

Min bekant förberedde sin lunch och kvinnan kom traskande in i lunchrummet. Nervositeten satte in och min bekant trädde till orda:

- Hej, ska du också äta? Du åt ju nyss fika.

(va fan sa jag??)

- Mmhm.

- Ja, man kan ju behöva äta ibland..

(det här är inte sant..)

- Ja, äta är bra, sade kvinnan och skrattade lite smått.

Tystnad.

- Du har en stor stjärt.

(hjälp! döda mig....va i helvete??)

Tystnad.

Kvinnan:

- Va?

Min bekant blev helt förstörd, han plockade upp mobilen som om han fått ett viktigt samtal och stegade ut ur lunchrummet som om han plötsligt fick bråttom. Nu är det faktiskt så att kvinnan är på annat uppdrag utanför arbetsplatsen så han har inte haft tillfälle att träffa henne för att förklara. Jag kan lova er att han inte sov bra den natten.

Den plumpa kommentaren kom sig helt enkelt av nervositet, han uppskattade hennes något större MEN mycket välformade och vackra stjärt så pass mycket att det helt enkelt blev helt fel. En klassiker skulle man kunna säga.

Jag kan tillägga att jag höll på att dö av skratt då han berättade detta vilket faktiskt fick oss för några sekunder att bli lite ovänner, han skämdes så enormt.